Morrisens egen blogg!

av att få vara hemma alldeles själv med matte. Meya har åkt med husse, Micke och Jimmy för att tömma Jimmys lägenhet.
Jag ligger här hemma i soffan och myser bland kuddarna och lyssnar till hur matte donar och stökar i köket och på kontoret.
Just nu känner jag mig som den fina och underbara prinsessa matte säger att jag är.

Morran

var det igår. Det är nog den allra bästa dagen på året tycker jag. Då får jag alltid potatis, köttbullar och prinskorv till middag. Det är verkligen ett uppskattat avbrott från torrt hundfoder som jag får varje dag annars på året.
På fm var vi uppe hos farmor och farfar. Det fanns 21 knän att sitta i och bli kliad. Härligt! 
När tomten kom då blev Meya lite avvaktande. Hon tittade på honom på behörigt avstånd men vågade inte ens gå fram och mosa på honom. Hon är då för knasig tycker jag.
Idag ska vi vara hemma, Hans och Barbro kommer hit. Kanske det kan ramla ner någon godbit från matbordet om vi har tur.
God fortsättning/Morran

har jag fått ta bort den där besvärliga tratten.
Nu kan jag röra mig utan att stöta i en massa saker.
Idag har jag varit ute en hel del och busat på gården med Meya. Men det känns lite kallt och obehagligt på tassen där bara pulpan är framme.
Jag har lovat matte att jag ska försöka att inte slicka på den så mycket fast det är svårt. Men när jag tänker på att hon har hotat med tratten igen så kan jag låta bli.
Nu ska jag mysa i soffan nere vid bastun med husse och Tomas.
Morran

är bandaget borta. det känns skönt. Jag försöker komma åt och slicka på såret men den där rackarns tratten är i vägen hela tiden. Jag har lyckats hitta en skön sovställning i soffan om jag bäddar till med kuddarna först.
Värre är det när jag ska gå ut. Då måste jag ha den där hemska skon på tassen. Jag vill inte riktigt sätta ner tassen för det låter så konstigt och sen så är det så halkigt.
Matte tycker så synd om mig. Jag ser på henne med bedjande ögon om att att få slippa skon men hon tar på mig den ändå.
Jag vet att det är för mitt eget bästa men det här blir nog den längsta veckan i mitt och mattes liv.
Kram,Morran

i min vänstra framtass.
På fredag gjorde jag illa mig i tassen. Det hände mest troligt när jag och Meya som vanligt var ute och busade på gården.
När matte kom hem från jobbet blev hon alldeles förskräckt över allt blod som var på golven. Genast undersökte hon först Meyas tassar men hittade ingenting. Sedan var det min tur och där såg det inte bra ut alls. Ena klon var kluven längs efter hela vägen och ena delen hängde på sidan.
Matte tog då med mig och Meya i bilen för att åka till veterinären i Öjebyn. Vi kom in som akutfall och blev mycket snabbt och bra om händertagna.
Jag fick en lätt narkos och klon opererades bort.
Med bandage runt foten och tratt runt halsen för att inte komma åt att ta bort bandaget åkte vi hemåt igen. Jag var rätt trött och slö resten av kvällen.
Jag känner mig så eländig och skäms lite över att jag inte kan springa och busa som jag vill.
Matte hon pysslar om mig extra mycket och det är ju inte helt fel.
På måndag åker bandaget av och på fredag äter jag sista pencillintabletten och på lördag åker tratten av, tack och lov.
Jag ska verkligen göra mitt bästa för att stå ut med eländet.

Morran
                                      

                                            
                                             Stackars mig.