Morrisens egen blogg!

Morgonens promenad höll på att sluta riktigt illa. Som vanligt när vi varit ute och gått matte,Meya och jag får vi vara lösa sista biten upp på gården. Idag gjorde jag något riktigt hemskt. Jag markerade och sprang mot Meya hon blev jätterädd och försökte komma undan och kom för nära kanten till trumman som går under vägen och föll i bäcken. Matte skrek rakt ut och sedan rusade hon över til andra sidan för att hinna fånga upp Meya om hon skulle följa med vattnet som strömmar stark åt det hållet.
Jag blev också rädd och sprang efter matte. Matte hoppade i bäcken på två röda sekunder men ingen Meya hittade hon. Då började matte vada sig fram i det kalla vattnet mot trumman. När hon tittade in i trumman så såg hon en blöt , skrikande och livrädd liten Meya som försökte hålla sig kvar vid början av betong trumman.
Matte tog sig genom trumman och fick tag i henne. Sedan tog hon sig upp ur bäcken och in i huset. Väl inne i huset lindade matte in Meya i en fleece jacka som låg i hallen. Sedan tog hon av sig sina blöta kläder och bar in Meya i badrummet och lindade in henne i ett badlakan och masserade och pratade lugnande till henne.
Jag la mig i soffan på en gång och var ganska olycklig över allt jag ställt till mig.
Matte värmde vetekudden och sedan la hon sig med Meya och vetekudden i sängen under duntäcket så att Meya skulle sluta frysa. Meya hon darrade och gnydde lite.
Sedan ringde matte och sjukanmälde sig och ordnade vikarie.
Vi har ringt till veterinär Andrus för att höra om han tycker att Meya behöver undersökas efter den hemska olyckan. Ett fall på ca 2½-3 m kan ju skaka om ordentligt.
Efter en stund så lugnade Meya sig och sov i mattes famn. Nu är hon på benen och verkar inte ha fått några men efter den traumatiska upplevelsen. Matte gjorde det bra idag men hon är alldeles slut nu. Vi ska lägga oss i sängen alla tre och bara vara nära varandra.

Kram från Morran