Det är alldels för längesen

som jag hade en stund över att skriva ner några rader. Men det har varit fullt upp kan man säga.
Vad har då hänt?
Helgen 2-3 oktober var min valp Elsa här hos oss. En fin liten dam. Meya och hon hade jättetrevligt ihop men jag tycker att de var ganska besvärliga ibland, särskilt när vi var på promenad. Att de inte kan förstå att man ska gå var och en för  sig när man går i koppel. Busa och leka får man göra ute på gården. Jag höll mig på behörigt avstånd bakom mattes rygg. Så att de som vi mötte skulle förstå att jag inte hörde till dom där två andra.
Helgen efter kom Molle för hans matte skulle på en mässa i Stockholm från fredag till söndag. Trevlig med en fyrbent kille i huset även om jag fick en viss konkurrens i soffan med matte.
16 oktober kom så Ella Olofsson. Hon är en Borderterrier på 8 månader och bor nästan granne med oss. Vi har dessutom samma mamma. Hennes familj skulle åka på en längre resa tilll Venezuela. Drygt två veckor var hon hos oss. Meya tyckte det var toppen att få en kompis att busa med när inte jag är så sugen. Hon var ännu mer en "mysaisoffan hund" än Molle. Ibland lät jag henne hållas men försökte ändå visa att det är faktiskt jag som ska ligga närmast matte.

Nu är det bara jag och Meya hemma på dagarna för oss själva. Lugnt och skönt tycker jag. Men Meya har nog lite långtråkigt. Hon har börjat leta upp mindre lämpliga saker som finns i huset och dom biter hon sönder. Matte är inte glad när hon kommer hem. Saker som hon gett sig på senaste tiden är en påsklämma i plast, en Bic tändare, husse nya skjorta visserligen bara en liten lapp som stack ut och det som gjorde matte mest sur och arg var en biblioteksbok.
Matte vet att jag försöker hålla efter henne men hon vill liksom inte lyssna på mig.
Annars rullar det på som vanligt. Snön som har kommit gör att jag tycker att det är lite trevligare att gå morgonpromenaden, fast inte alltför tidigt.
I dag är matte ledig och vi har varit ute och gått i det härliga vädret. Sol fast det är november det säger matte att man måste ta vara på och njuta av med långa promenader. Idag blev det nog drygt en timme. Det betyder att nu kan jag vila med gott samvete en lång stund.
I tisdags var vi på 75 års kalas hos mattes mamma på Bergnäset. Lyckan var att morbror Tore var kvar när vi  kom. Det blev Chokladtårta munsbitar ör mig och Meya i fin rummet vid bordet. Matte hann liksom inte riktigt med att säga ifrån. Det var tur för oss.
Ha det bra/Morran

Kommentarer
Postat av: mamac

det var nog lite lycka för morbror Thore med att få träffa morran och meya. Han är ju svag för "janssonhundar". OCh att Barbro hunnit bli 75!!!

2009-12-04 @ 17:48:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0